publicerad: 2015
legering
leg·er·ing
substantiv
~en ~ar • det att legera; äv. om resultatet, t.ex. brons, mässing
Singular | |
---|---|
en legering | obestämd form |
en legerings | obestämd form genitiv |
legeringen | bestämd form |
legeringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
legeringar | obestämd form |
legeringars | obestämd form genitiv |
legeringarna | bestämd form |
legeringarnas | bestämd form genitiv |