publicerad: 2015
linda
1linda
substantiv
~n lindor 1 brett band, binda; ligga i sin linda befinna sig i sitt första skede2 åker utlagd till gräsvall
Singular | |
---|---|
en linda | obestämd form |
en lindas | obestämd form genitiv |
lindan | bestämd form |
lindans | bestämd form genitiv |
Plural | |
lindor | obestämd form |
lindors | obestämd form genitiv |
lindorna | bestämd form |
lindornas | bestämd form genitiv |
2linda
verb
~de ~t • vira
Finita former | |
---|---|
lindar | presens aktiv |
lindas | presens passiv |
lindade | preteritum aktiv |
lindades | preteritum passiv |
linda | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att linda | infinitiv aktiv |
att lindas | infinitiv passiv |
har/hade lindat | supinum aktiv |
har/hade lindats | supinum passiv |
Presens particip | |
lindande | |
Perfekt particip | |
en lindad + substantiv | |
ett lindat + substantiv | |
den/det/de lindade + substantiv |
linda in
• ofta bildl.: han lindade in el. inlindade kritiken i vackra ordInfinita former att linda in infinitiv aktiv Presens particip inlindande Perfekt particip en inlindad + substantiv ett inlindat + substantiv den/det/de inlindade + substantiv