publicerad: 2015
linjesträckning
linje|sträck·ning
substantiv
~en ~ar • t.ex. i kollektivtrafik; till linje 2 och sträckning 2
Singular | |
---|---|
en linjesträckning | obestämd form |
en linjesträcknings | obestämd form genitiv |
linjesträckningen | bestämd form |
linjesträckningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
linjesträckningar | obestämd form |
linjesträckningars | obestämd form genitiv |
linjesträckningarna | bestämd form |
linjesträckningarnas | bestämd form genitiv |