publicerad: 2015
lina
lina
substantiv
~n linor • långt, smäckert stycke vajer el. tågvirke – I sammansättn. lin-.
Singular | |
---|---|
en lina | obestämd form |
en linas | obestämd form genitiv |
linan | bestämd form |
linans | bestämd form genitiv |
Plural | |
linor | obestämd form |
linors | obestämd form genitiv |
linorna | bestämd form |
linornas | bestämd form genitiv |