publicerad: 2015
luft
luft
substantiv
~en ~er 1 knappast pl.; blandning av syre, kväve m.m. som vi andas in och ut; i friska luften i det fria; ge luft åt (sin irritation) ge uttryck åt2 öppningsbar del av fönster – Alla sammansättn. med luft- hör till luft 1.
| Singular | |
|---|---|
| en luft | obestämd form |
| en lufts | obestämd form genitiv |
| luften | bestämd form |
| luftens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| lufter | obestämd form |
| lufters | obestämd form genitiv |
| lufterna | bestämd form |
| lufternas | bestämd form genitiv |


