luftalufta
verb
~de ~t • vädra; låta få frisk luft; ge uttryck för: lufta sina åsikter| Finita former |
|---|
| luftar | presens aktiv |
| luftas | presens passiv |
| luftade | preteritum aktiv |
| luftades | preteritum passiv |
| lufta | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att lufta | infinitiv aktiv |
| att luftas | infinitiv passiv |
| har/hade luftat | supinum aktiv |
| har/hade luftats | supinum passiv |
| Presens particip |
|---|
| luftande |
| Perfekt particip |
|---|
| en luftad + substantiv |
| ett luftat + substantiv |
| den/det/de luftade + substantiv |
lufta igenom
• lufta igenom el. genomlufta lokalen| Infinita former |
|---|
| att lufta igenom | infinitiv aktiv |
| Presens particip |
|---|
| igenomluftande |
| Perfekt particip |
|---|
| en igenomluftad + substantiv |
| ett igenomluftat + substantiv |
| den/det/de igenomluftade + substantiv |
lufta sig
• ⟨vard.⟩ hämta frisk luft| Ordform(er) |
|---|
| lufta sig | |
