publicerad: 2015
lufttrumma
luft|trumma
substantiv
~n ‑trummor • i hus; till 1trumma 2
Singular | |
---|---|
en lufttrumma | obestämd form |
en lufttrummas | obestämd form genitiv |
lufttrumman | bestämd form |
lufttrummans | bestämd form genitiv |
Plural | |
lufttrummor | obestämd form |
lufttrummors | obestämd form genitiv |
lufttrummorna | bestämd form |
lufttrummornas | bestämd form genitiv |