publicerad: 2015
lurighet
lur·ig·het
substantiv
~en ~er lurig
Singular | |
---|---|
en lurighet | obestämd form |
en lurighets | obestämd form genitiv |
lurigheten | bestämd form |
lurighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
lurigheter | obestämd form |
lurigheters | obestämd form genitiv |
lurigheterna | bestämd form |
lurigheternas | bestämd form genitiv |