publicerad: 2015
lustbarhet
lust·bar·het
substantiv
~en ~er • ⟨ngt åld.⟩ förlustelse, nöje, nöjestillställning
Singular | |
---|---|
en lustbarhet | obestämd form |
en lustbarhets | obestämd form genitiv |
lustbarheten | bestämd form |
lustbarhetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
lustbarheter | obestämd form |
lustbarheters | obestämd form genitiv |
lustbarheterna | bestämd form |
lustbarheternas | bestämd form genitiv |