publicerad: 2015
märkesman
märk·es|man
substantiv
~nen; pl. ‑män, best. pl. ‑männen • framstående mansperson; till märke 2
Singular | |
---|---|
en märkesman | obestämd form |
en märkesmans | obestämd form genitiv |
märkesmannen | bestämd form |
märkesmannens | bestämd form genitiv |
Plural | |
märkesmän | obestämd form |
märkesmäns | obestämd form genitiv |
märkesmännen | bestämd form |
märkesmännens | bestämd form genitiv |