publicerad: 2015
möjliggöra
möj·lig|göra
verb
‑gjorde, ‑gjort, ‑gjord n. ‑gjort, pres. ‑gör • möjliggöra ngt el. göra ngt möjligt
Finita former | |
---|---|
möjliggör | presens aktiv |
möjliggörs (möjliggöres) | presens passiv |
möjliggjorde | preteritum aktiv |
möjliggjordes | preteritum passiv |
möjliggör | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att möjliggöra | infinitiv aktiv |
att möjliggöras | infinitiv passiv |
har/hade möjliggjort | supinum aktiv |
har/hade möjliggjorts | supinum passiv |
Presens particip | |
möjliggörande | |
Perfekt particip | |
en möjliggjord + substantiv | |
ett möjliggjort + substantiv | |
den/det/de möjliggjorda + substantiv |