publicerad: 2015
mage
mage
substantiv
~n magar • ha ont i magen; ha mage att vara fräck nog att – I sammansättn. mag-.
Singular | |
---|---|
en mage | obestämd form |
en mages | obestämd form genitiv |
magen | bestämd form |
magens | bestämd form genitiv |
Plural | |
magar | obestämd form |
magars | obestämd form genitiv |
magarna | bestämd form |
magarnas | bestämd form genitiv |