publicerad: 2015
majestätsbrott
majestäts|brott
substantiv
~et; pl. ~ majestät brott 1
Singular | |
---|---|
ett majestätsbrott | obestämd form |
ett majestätsbrotts | obestämd form genitiv |
majestätsbrottet | bestämd form |
majestätsbrottets | bestämd form genitiv |
Plural | |
majestätsbrott | obestämd form |
majestätsbrotts | obestämd form genitiv |
majestätsbrotten | bestämd form |
majestätsbrottens | bestämd form genitiv |