publicerad: 2015
makthavare
makt|hav·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑havarna makt 1 -havare
| Singular | |
|---|---|
| en makthavare | obestämd form |
| en makthavares | obestämd form genitiv |
| makthavaren | bestämd form |
| makthavarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| makthavare | obestämd form |
| makthavares | obestämd form genitiv |
| makthavarna | bestämd form |
| makthavarnas | bestämd form genitiv |


