publicerad: 2015
maktutövare
makt|ut·öv·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑utövarna makt 1 utövare
Singular | |
---|---|
en maktutövare | obestämd form |
en maktutövares | obestämd form genitiv |
maktutövaren | bestämd form |
maktutövarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
maktutövare | obestämd form |
maktutövares | obestämd form genitiv |
maktutövarna | bestämd form |
maktutövarnas | bestämd form genitiv |