publicerad: 2015
manifestering
mani·fest·er·ing
substantiv
~en ~ar manifestera
Singular | |
---|---|
en manifestering | obestämd form |
en manifesterings | obestämd form genitiv |
manifesteringen | bestämd form |
manifesteringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
manifesteringar | obestämd form |
manifesteringars | obestämd form genitiv |
manifesteringarna | bestämd form |
manifesteringarnas | bestämd form genitiv |