publicerad: 2015
mantimme
man|timme
el. man|timma
substantiv
~n ‑timmar • jfr manår
Singular | |
---|---|
en mantimme (en mantimma) | obestämd form |
en mantimmes (en mantimmas) | obestämd form genitiv |
mantimmen (mantimman) | bestämd form |
mantimmens (mantimmans) | bestämd form genitiv |
Plural | |
mantimmar | obestämd form |
mantimmars | obestämd form genitiv |
mantimmarna | bestämd form |
mantimmarnas | bestämd form genitiv |