publicerad: 2015
marginalisering
marg·in·al·is·er·ing
substantiv
~en ~ar marginalisera
Singular | |
---|---|
en marginalisering | obestämd form |
en marginaliserings | obestämd form genitiv |
marginaliseringen | bestämd form |
marginaliseringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
marginaliseringar | obestämd form |
marginaliseringars | obestämd form genitiv |
marginaliseringarna | bestämd form |
marginaliseringarnas | bestämd form genitiv |