publicerad: 2015
markör
mark·ör
[markö´r]
substantiv
~en ~er 1 person som anger resultat av skjutning el. spel2 anordning som markerar el. visar ngt; rörlig symbol på bildskärm
Singular | |
---|---|
en markör | obestämd form |
en markörs | obestämd form genitiv |
markören | bestämd form |
markörens | bestämd form genitiv |
Plural | |
markörer | obestämd form |
markörers | obestämd form genitiv |
markörerna | bestämd form |
markörernas | bestämd form genitiv |