publicerad: 2015
medgärningsman
med|gärn·ings·man
substantiv
~nen; pl. ‑gärningsmän, best. pl. ‑gärningsmännen gärningsman
Singular | |
---|---|
en medgärningsman | obestämd form |
en medgärningsmans | obestämd form genitiv |
medgärningsmannen | bestämd form |
medgärningsmannens | bestämd form genitiv |
Plural | |
medgärningsmän | obestämd form |
medgärningsmäns | obestämd form genitiv |
medgärningsmännen | bestämd form |
medgärningsmännens | bestämd form genitiv |