publicerad: 2015
mellanrum
mell·an|rum
substantiv
~met; pl. ~, best. pl. ~men • till 1rum 2; med jämna mellanrum regelbundet och ofta
Singular | |
---|---|
ett mellanrum | obestämd form |
ett mellanrums | obestämd form genitiv |
mellanrummet | bestämd form |
mellanrummets | bestämd form genitiv |
Plural | |
mellanrum | obestämd form |
mellanrums | obestämd form genitiv |
mellanrummen | bestämd form |
mellanrummens | bestämd form genitiv |