publicerad: 2015
meningsmotståndare
men·ings|mot·stånd·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑motståndarna • till mening 1 motståndare
Singular | |
---|---|
en meningsmotståndare | obestämd form |
en meningsmotståndares | obestämd form genitiv |
meningsmotståndaren | bestämd form |
meningsmotståndarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
meningsmotståndare | obestämd form |
meningsmotståndares | obestämd form genitiv |
meningsmotståndarna | bestämd form |
meningsmotståndarnas | bestämd form genitiv |