publicerad: 2015
metropolit
metro·pol·it
[‑i´t]
substantiv
~en ~er • en hög befattningshavare i bl.a. ortodoxa kyrkor
Singular | |
---|---|
en metropolit | obestämd form |
en metropolits | obestämd form genitiv |
metropoliten | bestämd form |
metropolitens | bestämd form genitiv |
Plural | |
metropoliter | obestämd form |
metropoliters | obestämd form genitiv |
metropoliterna | bestämd form |
metropoliternas | bestämd form genitiv |