publicerad: 2015
militärbefälhavare
mil·it·är|be·fäl·hav·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑befälhavarna • chef för militärområde i äldre tid
Singular | |
---|---|
en militärbefälhavare | obestämd form |
en militärbefälhavares | obestämd form genitiv |
militärbefälhavaren | bestämd form |
militärbefälhavarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
militärbefälhavare | obestämd form |
militärbefälhavares | obestämd form genitiv |
militärbefälhavarna | bestämd form |
militärbefälhavarnas | bestämd form genitiv |