publicerad: 2015
minister
min·ister
[‑is´ter]
substantiv
~n ministrar 1 medlem av regering; minister för strategi och framtidsfrågor samt nordiskt samarbete officiell statsrådstitel från 2014; minister för högre utbildning och forskning officiell statsrådstitel från 20142 ⟨åld.⟩ diplomatiskt sändebud, ambassadör
Singular | |
---|---|
en minister | obestämd form |
en ministers | obestämd form genitiv |
ministern | bestämd form |
ministerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
ministrar | obestämd form |
ministrars | obestämd form genitiv |
ministrarna | bestämd form |
ministrarnas | bestämd form genitiv |