publicerad: 2015
minsting
minst·ing
substantiv
~en ~ar • vanl. best. f.; ⟨vard.⟩ den minste i en syskonskara
Singular | |
---|---|
en minsting | obestämd form |
en minstings | obestämd form genitiv |
minstingen | bestämd form |
minstingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
minstingar | obestämd form |
minstingars | obestämd form genitiv |
minstingarna | bestämd form |
minstingarnas | bestämd form genitiv |