publicerad: 2015
muckare
muck·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. muckarna • ⟨vard.⟩ till mucka 2
Singular | |
---|---|
en muckare | obestämd form |
en muckares | obestämd form genitiv |
muckaren | bestämd form |
muckarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
muckare | obestämd form |
muckares | obestämd form genitiv |
muckarna | bestämd form |
muckarnas | bestämd form genitiv |