publicerad: 2015
mumrik
mumr·ik
[mum´rik]
substantiv
~en ~ar 1 kudde använd vid grenhopp2 ⟨vard.⟩ underlig person
Singular | |
---|---|
en mumrik | obestämd form |
en mumriks | obestämd form genitiv |
mumriken | bestämd form |
mumrikens | bestämd form genitiv |
Plural | |
mumrikar | obestämd form |
mumrikars | obestämd form genitiv |
mumrikarna | bestämd form |
mumrikarnas | bestämd form genitiv |