publicerad: 2015
muskedunder
muske|dunder
[‑dun´der]
substantiv
‑dundret; pl. ~, best. pl. ‑dundren • ⟨vard.⟩ tungt och omodernt gevär
Singular | |
---|---|
ett muskedunder | obestämd form |
ett muskedunders | obestämd form genitiv |
muskedundret | bestämd form |
muskedundrets | bestämd form genitiv |
Plural | |
muskedunder | obestämd form |
muskedunders | obestämd form genitiv |
muskedundren | bestämd form |
muskedundrens | bestämd form genitiv |