publicerad: 2015
musketör
musk·et·ör
[musketö´r]
substantiv
~en ~er • i äldre tid: ryttare i franskt muskötgarde
Singular | |
---|---|
en musketör | obestämd form |
en musketörs | obestämd form genitiv |
musketören | bestämd form |
musketörens | bestämd form genitiv |
Plural | |
musketörer | obestämd form |
musketörers | obestämd form genitiv |
musketörerna | bestämd form |
musketörernas | bestämd form genitiv |