publicerad: 2015
myrten
myrten
[myrt´en]
substantiv; best. ~; pl. myrtnar • en växt
Singular | |
---|---|
en myrten | obestämd form |
en myrtens | obestämd form genitiv |
myrten | bestämd form |
myrtens | bestämd form genitiv |
Plural | |
myrtnar | obestämd form |
myrtnars | obestämd form genitiv |
myrtnarna | bestämd form |
myrtnarnas | bestämd form genitiv |