publicerad: 2015
mysterium
myst·eri·um
[‑e´ri‑]
substantiv
mysteriet mysterier • gåtfull el. ofattbar ibl. religiös företeelse
Singular | |
---|---|
ett mysterium | obestämd form |
ett mysteriums | obestämd form genitiv |
mysteriet | bestämd form |
mysteriets | bestämd form genitiv |
Plural | |
mysterier | obestämd form |
mysteriers | obestämd form genitiv |
mysterierna | bestämd form |
mysteriernas | bestämd form genitiv |