publicerad: 2015
nauruer
nauru·er
[nau´ru‑]
substantiv
~n; pl. ~ • mansperson från Nauru
Singular | |
---|---|
en nauruer | obestämd form |
en nauruers | obestämd form genitiv |
nauruern | bestämd form |
nauruerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
nauruer | obestämd form |
nauruers | obestämd form genitiv |
nauruerna | bestämd form |
nauruernas | bestämd form genitiv |