publicerad: 2015
neutralitet
neutr·al·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en • neutral hållning särsk. i krig, opartiskhet
Singular | |
---|---|
en neutralitet | obestämd form |
en neutralitets | obestämd form genitiv |
neutraliteten | bestämd form |
neutralitetens | bestämd form genitiv |