publicerad: 2015
nordpol
nord|pol
substantiv
~en ~er 1 Nordpolen jordens nordligaste punkt2 magnetens nordpol – Alla sammansättn. med nordpols- hör till nordpol 1.
Singular | |
---|---|
en nordpol | obestämd form |
en nordpols | obestämd form genitiv |
nordpolen | bestämd form |
nordpolens | bestämd form genitiv |
Plural | |
nordpoler | obestämd form |
nordpolers | obestämd form genitiv |
nordpolerna | bestämd form |
nordpolernas | bestämd form genitiv |