SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
normal
1norm·­al [‑a´l] adjektiv ~t ~a regel­rätt; vanlig, genom­snittlig, ordinär; om person: vid sina sinnens fulla bruk, fullt klok​ – Alla sammansättn. med normal- hör till 1normal.
Positiv
en normal + substantiv
ett normalt + substantiv
den/det/de normala + substantiv
den normale + maskulint substantiv
Komparativ
en/ett/den/det/de normalare + substantiv
Superlativ
är normalast
den/det/de normalaste + substantiv
2norm·­al [‑a´l] substantiv ~en ~er typ el. exemplar som ut­gör rätte­snöre el. mönsterrät linje som är vinkel­rät mot en annan el. mot en yta
Singular
en normalobestämd form
en normalsobestämd form genitiv
normalenbestämd form
normalensbestämd form genitiv
Plural
normalerobestämd form
normalersobestämd form genitiv
normalernabestämd form
normalernasbestämd form genitiv