publicerad: 2015
norska
norska
substantiv
~n norskor 1 knappast pl.; språket i Norge2 kvinna från Norge
Singular | |
---|---|
en norska | obestämd form |
en norskas | obestämd form genitiv |
norskan | bestämd form |
norskans | bestämd form genitiv |
Plural | |
norskor | obestämd form |
norskors | obestämd form genitiv |
norskorna | bestämd form |
norskornas | bestämd form genitiv |