publicerad: 2015
nukleon
nukle·on
[‑å´n]
substantiv
~en ~er • neutron el. proton
Singular | |
---|---|
en nukleon | obestämd form |
en nukleons | obestämd form genitiv |
nukleonen | bestämd form |
nukleonens | bestämd form genitiv |
Plural | |
nukleoner | obestämd form |
nukleoners | obestämd form genitiv |
nukleonerna | bestämd form |
nukleonernas | bestämd form genitiv |