publicerad: 2015
nullitet
null·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en ~er • betydelselöshet; ogiltighet, ogiltig rättshandling; obetydlig person el. sak
Singular | |
---|---|
en nullitet | obestämd form |
en nullitets | obestämd form genitiv |
nulliteten | bestämd form |
nullitetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
nulliteter | obestämd form |
nulliteters | obestämd form genitiv |
nulliteterna | bestämd form |
nulliteternas | bestämd form genitiv |