publicerad: 2015
obehag
o|be·hag
substantiv
~et; pl. ~ • känsla av olust el. motvilja; olägenhet, besvär
Singular | |
---|---|
ett obehag | obestämd form |
ett obehags | obestämd form genitiv |
obehaget | bestämd form |
obehagets | bestämd form genitiv |
Plural | |
obehag | obestämd form |
obehags | obestämd form genitiv |
obehagen | bestämd form |
obehagens | bestämd form genitiv |