publicerad: 2015
obeslutsamhet
o|be·slut·sam·het
substantiv
~en obeslutsam
Singular | |
---|---|
en obeslutsamhet | obestämd form |
en obeslutsamhets | obestämd form genitiv |
obeslutsamheten | bestämd form |
obeslutsamhetens | bestämd form genitiv |