publicerad: 2015
objektifiera
ob·jekti·fi·era
verb
~de ~t • göra till enbart objekt el. föremål; till objekt 1
| Finita former | |
|---|---|
| objektifierar | presens aktiv |
| objektifieras | presens passiv |
| objektifierade | preteritum aktiv |
| objektifierades | preteritum passiv |
| objektifiera | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att objektifiera | infinitiv aktiv |
| att objektifieras | infinitiv passiv |
| har/hade objektifierat | supinum aktiv |
| har/hade objektifierats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| objektifierande | |
| Perfekt particip | |
| en objektifierad + substantiv | |
| ett objektifierat + substantiv | |
| den/det/de objektifierade + substantiv | |


