publicerad: 2015
objektivitet
ob·jekt·iv·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en 1objektiv
Singular | |
---|---|
en objektivitet | obestämd form |
en objektivitets | obestämd form genitiv |
objektiviteten | bestämd form |
objektivitetens | bestämd form genitiv |