publicerad: 2015
ocklusion
oc·klus·ion
substantiv
~en ~er • tillslutning, avstängning t.ex. av kanal i kroppen
Singular | |
---|---|
en ocklusion | obestämd form |
en ocklusions | obestämd form genitiv |
ocklusionen | bestämd form |
ocklusionens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ocklusioner | obestämd form |
ocklusioners | obestämd form genitiv |
ocklusionerna | bestämd form |
ocklusionernas | bestämd form genitiv |