publicerad: 2015
odon
od·on
substantiv
~et; pl. ~ • bär av en växt
Singular | |
---|---|
ett odon | obestämd form |
ett odons | obestämd form genitiv |
odonet | bestämd form |
odonets | bestämd form genitiv |
Plural | |
odon | obestämd form |
odons | obestämd form genitiv |
odonen | bestämd form |
odonens | bestämd form genitiv |