publicerad: 2015
ofärdighet
o|färd·ig·het
substantiv
~en ~er • till ofärdig 1
Singular | |
---|---|
en ofärdighet | obestämd form |
en ofärdighets | obestämd form genitiv |
ofärdigheten | bestämd form |
ofärdighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ofärdigheter | obestämd form |
ofärdigheters | obestämd form genitiv |
ofärdigheterna | bestämd form |
ofärdigheternas | bestämd form genitiv |