publicerad: 2015
oktan
okt·an
[‑a´n]
substantiv
~et el. ~en; pl. ~ el. ~er • ett kolväte; (bensin) med 98 oktan med oktantalet 98
Singular | |
---|---|
ett oktan (en oktan) | obestämd form |
ett oktans (en oktans) | obestämd form genitiv |
oktanet (oktanen) | bestämd form |
oktanets (oktanens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
oktan (oktaner) | obestämd form |
oktans (oktaners) | obestämd form genitiv |
oktanen (oktanerna) | bestämd form |
oktanens (oktanernas) | bestämd form genitiv |