publicerad: 2015
oktett
okt·ett
[‑et´]
substantiv
~en ~er • musikstycke för åtta instrument; grupp om åtta musiker
Singular | |
---|---|
en oktett | obestämd form |
en oktetts | obestämd form genitiv |
oktetten | bestämd form |
oktettens | bestämd form genitiv |
Plural | |
oktetter | obestämd form |
oktetters | obestämd form genitiv |
oktetterna | bestämd form |
oktetternas | bestämd form genitiv |