publicerad: 2015
okvädingsord
o·kväd·ings|ord
el. o·kväd·nings|ord, o·kväd·ins|ord
substantiv
~et; pl. ~ • glåpord
Singular | |
---|---|
ett okvädingsord (ett okvädningsord, ett okvädinsord) | obestämd form |
ett okvädingsords (ett okvädningsords, ett okvädinsords) | obestämd form genitiv |
okvädingsordet (okvädningsordet, okvädinsordet) | bestämd form |
okvädingsordets (okvädningsordets, okvädinsordets) | bestämd form genitiv |
Plural | |
okvädingsord (okvädningsord, okvädinsord) | obestämd form |
okvädingsords (okvädningsords, okvädinsords) | obestämd form genitiv |
okvädingsorden (okvädningsorden, okvädinsorden) | bestämd form |
okvädingsordens (okvädningsordens, okvädinsordens) | bestämd form genitiv |