publicerad: 2015
olycksfall
o·lycks|fall
substantiv
~et; pl. ~ • till fall 2 olycka 1
Singular | |
---|---|
ett olycksfall | obestämd form |
ett olycksfalls | obestämd form genitiv |
olycksfallet | bestämd form |
olycksfallets | bestämd form genitiv |
Plural | |
olycksfall | obestämd form |
olycksfalls | obestämd form genitiv |
olycksfallen | bestämd form |
olycksfallens | bestämd form genitiv |